I fredags fyllde bloggen 11 år, men jag får fira det idag istället. Förra veckan gick till ett rejält frilansarbete i och med nummer 2 av tidningen iSmarta Hem. Deadlinen blev lite väl tajt, eftersom jag förrförra veckan roat mig med att hoppa studsmatta med min 6-åriga son och fått ett ryggskott som förstörde schemat…
Men vi löste det till slut och fick klart den sista texten ungefär 30 minuter före materialet skulle skickas till tryck. Så nu kan jag återgå till att skriva för bloggen istället, för det har inte hänt så mycket de sista dagarna. Och vad passar då inte bättre än att fira födelsedagen, tillsammans med en selfie där man ser söndersliten ut.
Du som har följt mig under åren känner säkert till detta, men jag ska hålla mig kortfattat (right). 2007 jobbade jag som chefredaktör på en tidning som hette Allt om PC. En kväll när jag satt och lekte med WordPress satte jag ihop en liten blogg. Det var egentligen mer av ett test men sedan hände något…
Problemet med papperstidningar är att de bara kommer en gång i månaden och pressläggningen gör att nyhetsidorna inte blir speciellt bra. Jag snubblade dagligen över coola tips och program, som jag ville berätta för läsarna. Därför började jag skriva på bloggen.
Den började snurra på bra. Och bättre. Och större. Och till slut kom dagen då det ringde en PR-person som berättade om en produkt. När jag visade intresse och började prata om tidningen, sa hen att det var mer intressant att synas på min blogg än i tidningen.
Snart började nästan alla PR-samtal handla om min blogg. Och den fortsatte att växa. Statistiken handlar till väldigt stor del om vad jag hamnar i Google på sökord. Eftersom jag skrev massor varje dag blev det en så kallad long tail-effekt, där nästan alla bloggposter drog olika mängder trafik.
Jag jobbade som en galning med tidningen och skrev runt 40-50 sidor eget material varje månad. Plus att jag på kvällarna skrev massor av bloggposter som jag schemalade över nästkommande dag.
TL;DR (skrolla om du inte vill läsa om hälsoproblem)
Att ha i princip två heltidsjobb samtidigt som man har Crohns sjukdom visade sig 2010 ha varit en exceptionellt idiotisk idé. Min tunntarm hade då flera förträngningar, på vissa ställen var det så ihoptryckt att vätska knappt kom igenom (jag fick titta på skärmen när de röntgade).
Jag låg sammanlagt sju veckor i sjuksängen. Efter fem veckor opererade de mig och tog bort de två allvarliga förträngningarna – sammanlagt 25 cm. De första fem veckorna var jag väldigt sjuk. Jag var fast vid en droppställning i princip dygnet runt.
Ville jag gå någonstans fick jag ta med mig droppställningen som hade batteri. Men eftersom jag bara fått näring från droppet var jag så svag och när jag gått lite så började det smärta i magen. Jag är inte speciellt känslig – så när jag säger att det är en smärta som gjorde att jag bara föll ihop och låg i fosterställning och grät, antar jag att du förstår. De pumpade i mig morfin kontinuerligt.
Så kom den dagen när två läkare hälsade på mig. De frågade bland annat om hur jag jobbar, och jag svarade precis som det var. Då sa ena doktorn – nästan rent ut – att om jag fortsätter så där kommer jag att dö. Så ett av jobben måste avslutas.
Det var ett väldigt, väldigt svårt val. Skulle jag välja det fasta jobbet som var säkert och bra betalt, och arbetskamraterna var underbara – eller skulle jag chansa och fortsätta med bara bloggen. Det skulle bli ett ensamt jobb med förmodligen sämre inkomst.
Samtidigt var webben framtiden. Det är här datorentusiaster letar efter snabba svar på problem.
Datortidningar på papper var på väg att dö ut. När jag började jobba med datortidningar 1998 gav förlaget jag var på ut bland annat PC Extra, PC-Guiden och PC Gamer. Sen började förlaget, som låg i Växjö, gå ihop med ett annat förlag i Stockholm som hade PC Hemma och PC Plus. Utöver det fanns PC för Alla, MaxiData, MikroDatorn, PCTidningen, Nätverk & Kommunikation och så vidare.
Så jag valde rätt. Papperstidningar var och är utdöende. Idag finns PC för Alla (som är bra, och består av en massa ihopslagna tidningar) och Bonnier verkar lyckats ha kvar PCTidningen (det exemplar jag såg för många år sedan var en riktigt usel produkt – men de kan naturligtvis blivit bättre).
Och nu har jag arbetat heltid med min blogg i hela åtta år! Det har verkligen varit upp och ner. Annonsmarknaden är inte som den har varit på webben, men det största problemet har varit min hälsa.
I Evernotes arkiv snubblade jag över en post om att bloggen fyller 5. Nu ytterligare 3 år! :)
Jag har inte lyckats komma tillbaka till min höga produktion. Ända sedan jag kom hem från sjukhuset så har jag lidit av en depression som ibland sänkt mig i en dag, ibland en vecka, ibland ännu längre.
Det har hängt ihop med Crohns – de mediciner jag fick mot det visade sig vara skulden till den extrema ledvärk jag hade. Jag hade sådan värk att jag höll på att kräkas av smärta när jag skulle lyfta exempelvis en påse mat på Ica.
När varenda led i kroppen värker fungerar det inte att jobba. Och om jag missade att blogga en dag påverkade det psyket. Det blev en ond spiral.
När jag pratade med min gastroläkare och påpekade biverkningarna för femtiolefte gången, sa han åter att han trodde värken kom från sjukdomen och därför ville öka dosen av de hemska tabletterna. Igen. Han hade gjort det flera gånger och varje gång hade jag blivit jättesjuk, och fått sänka dosen. De var verkligen hemska. De förstörde hela mitt immunförsvar så jag var konstant sjuk av bakterier barnen drog hem från dagis.
Då brast det för mig och jag sa till honom att jag slutar med tabletterna och om värken försvinner kan han dra åt helvete. Så jag slutade ta dem. Och ledvärken försvann nästan helt – nu har jag bara vanlig Crohns-ledvärk.
Några månader senare fick jag läggas in på sjukhuset grund av magen. Väl där fick jag träffa min läkare, som drog mig åt sidan och bad om ursäkt och frågade om jag ville byta läkare. Jag vet inte hur många år som blivit förlorade pga de där tabletterna.
Han satte till slut äntligen in Humira. Det är en spruta jag tar själv varannan vecka. Och istället för att slå ut immunförsvaret i hela kroppen, fokuserar den på buken. Man bör inte läsa biverkningarna för Humira. Men för mig har det gått utmärkt! Den enda bieffekten jag får är att jag dagen efter har tagit sprutan är väldigt trött och ibland har jag huvudvärk.
Skälet till varför läkare inte gärna skriver ut Humira, är för att varje spruta kostar ungefär 5000 kronor… Jag är glad att jag bor i Sverige där vi har högkostnadsskydd och bara behöver betala max 2250 kronor om året för mediciner.
Så magen blev till slut behandlad på ett bra sätt.
Men det har ändå funnits dagar då jag inte ens kommit ur sängen. Sen har jag haft dagar då jag varit vaken i tre dygn och jobbat helt galet och varit allmänt otrevlig mot alla. Jag träffat många psykiatriker och läkare inom psyk. Och förra sommaren gav en läkare, tillsammans med en bunt andra, mig diagnosen bipolär. Jag har ännu inte fördjupat mig i vad det innebär.
De justerade mina mediciner och idag mår jag klart bättre.
Avslutning…
Jag hoppas därför på ett bättre 2018. Kan jag återbygga min blogg till dess forna jag? Kanske det. Jag hoppas att du fortsätter följa mig, trots att jag kanske försvinner ibland… :)
Förra veckan till exempel – då hade jag och chefredaktören för tidningen iSmarta Hem en sjukt tajt deadline och enorma mängder texter skulle skrivas. Så jag skrev massor förra veckan, men jag hann tyvärr inte med bloggen. Och det känns ändå hyfsat okej.
Trevlig läsning,
TkJ
PS. Jag har inte korrläst ovan – det blev för långt för att jag ska orka läsa den sura ranten! ;) DS.
PS2.OM du verkligen läste hela bloggposten kan du skriva ut ett eget diplom till dig! DS.
Inlägget TL;DR: TkJ.se fyller 11 år! dök först upp på TkJ. se - En av Sveriges ledande teknikbloggar!.